-

Ja man får väl be om ursäkt för dålig uppdatering, men jag har för jävla mycket att göra alltså. Har ingen lust att skriva, tröttnat på't. Känner verkligen att jag får pressa fram text, vilket verkligen inte är likt mig. Jag behöver en paus. Slappna av och koppla ner helt enkelt. Och det kommer jag att få,  övermorgon rättare sagt. För då ska jag åka hem till Enköping och bara vara med familjen. Som jag saknar till tusen. Kanske kan man få träffa sina underbara vänner också?

Idag har jag hållit mitt tal. Då jag skrev klart det vid 8-tiden på kvällen igår så har jag inte hunnit öva så mycket = Jäkligt nervös Ellinor. Jag glömde bort att andas, darrade som ett asplöv och hakade upp mig. Men ågorlunda gick det i alla fall, jag får ta igen på nästa tal helt enkelt.

Helgen har varit kalasbra. Förfest med Bastian och compani, sedan krogen. Lördag första dagen på jobbet, och det gick jättebra! Pratade med alla gamlingar och de var så söta så. Efter jobbet blev det tacos med Machadi och Bettan och sedan var de förferre hemma hos oss med massa roligt folk, och sen krogen igen. Orkar inte gå in på vidare detaljer men roligt var det i alla fall! Har däremot skiiiiiiitont i nacken efter alldeles för mycket headbangande....



Blä. Jag. Orkar. Inte. Mer.

Är inte de här de mest astjusiga bröden du någonsin sett? Vaaaa? ;)

... Är vad jag pysslar med just nu. Ja, jag bakar bröd klockan halv 10 på kvällen, men ibland får man såna impulser. En annan impuls jag känner att jag skulle velat få nu är annars att skriva klart mitt tal i raketfart, men såna impulser finns nog inte. Brödet ligger för tillfället och gräddas i ugnen, så jag försöker få ut nåt vettigt på de här nedrans tagenterna. Men det kommer liksom inget. Det är bara tomt. Jag som vanligtvis brukar flyga med fingrarna och skriva utav rena farten, men nu tog det bara stopp. Sånt är roligt när pm:et för talet ska vara inlämnat imorgon. Då är det roligt att få skrivkramp. Nu kan man ju då undra varför jag inte skrivit klart talet förut, men vi har så himla mycket i skolan nu, och jag klarar inte av att skriva tal när jag är stressad och har massa andra grejer att göra samtidigt. Tydligen så klarar jag inte av det nu heller, men det skyller vi på vädret. Eller nåt. Gjorde nog av med all min energi på träningen idag, då det inte blivit mycket till mat idag. Känner mig som en slak svanhals (Eller annat valfritt objekt) och bara orkar inte. Plöh.
 Lite franskt lantbröd på surdeg skulle sitta fint nu! Ååååh, nybakat bröd, va gott. Med lite kolhydrater också, jajjamensan. Så det kan man äta med hyfsat gott samvete i alla fall.


Va fasen sitter jag här och skriver för när jag har ett tal till nationella att skriva? Och klagar på att jag inte kan skriva... Jisses. Men allt handlar väl om inspiration och motivation. Och n känner jag ingen som helst inspiration för att skriva om nätdejtning. Men det kanske kommer med en skiva bröd...?


Värt o testa i alla fall! hehe

Go kväll kära medmänniskor!


Idag har jag varit en riktig jäkla husmor minsann, oj oj oj. Började däremot med att jag failade med min träning... Slängde i en tvätt vid 4, och när jag sedan skulle göra iordning mig till träningen vid halv 6 så kommer jag på att alla mina sport-bh:ar låg i tvättmaskinen. Smart...! Ja, så det blev ingen träning idag.
Erika (Som följde med mig hem från skolan så att vi kunde skriva på vår projektrapport) och jag gick därför istället och köpte blommor till balkongen. Sedan när hon åkt så planterade jag dem, tvättade rent balkongräcket osv, sopade, skruvade ihop stolar som var trasiga och gjorde det lite trevligare helt enkelt. Vill ha fler blommor men det får bli vid ett senare tillfälle!
Sedan fortsatte jag att städa lite inne, rensa lite och dona. Nu har jag vikt och tait upp tvätten, men jag har lite ont i ryggen så jag ska vila en stund innan jag tar itu med disken.
Tänk, att tvätta, städa, vattna blommor och laga mat tycker jag bara är roligt, men disken.... USCH. Hatar verkligen att diska. Det enda som är roligt är när man diskat klart och torkat av diskbänken så att det skiner sådär fint och luktar gott. Men innan dess, det är bara ren plåga...
Men, då min man har en tendens att göra allting "imorgon" och jag mår så dåligt av den där sketna disken som besudlar mitt kök så får man helt enkelt bita ihop och bara göra det. Tänk om man ändå hade en diskmaskin....

Tänk om...

Tjenixen! Idag ska jag inte klaga så mycket som jag gjorde sist! Faktum var ju att när jag kom stormandes in genom dörren så möttes jag av en rosa rosbukett som älskling köpt eftersom han visste att jag hade en så gullig dag. Hur gulligt!?

Dessutom tränade jag igår och idag, så nu är jag på bättre humör. Det är lite tråkigt att det är så kasst väder, men när jag ligger och myser med Kajsa (Som nog ska föda vilken dag som helst nu) så gör det inte så mycket!

Har bestämt mig för att ta tag mer i mitt fotograferande, har ju varit så mycket annat så det har kommit lite i skymundan. Men nu jävlar! Då blev jag genast även sugen på att köpa lite grejor! Det jag suktar efter mest som jag även ska köpa inom en snar framtid är ett närbildsfilter och en reflexskärm. Filtret är istället för ett bajsdyrt makroobjektiv för att man ska komma närme motivet, och reflexskärmen för att få mer ljus och få bort skuggor m.m. Åh vad det kliar i fingrarna, vill fota nuuu! Dessutom behöver jag någon som kan tänka sig att ställa upp som modell. Någon?

Imorgon ska ska jag på utbildningen om demenssjukdomar direkt efter skolan. Min första dag på jobbet är nästa, nästa helg på lördagen. Börjar klockan halv 1 vilket känns himla skönt!

Nu cravar min katt efter mat. Bäst att tillfredställa hennes behov, en gravid kisse är minsann inte att leka med!

Det är precis vad den här dagen är. Fastän att klockan bara är halv 11.
Det hela började väl egentligen igår kväll när jag skulle lägga mig och sova då mitt huvud började aja sig igen. För det gick nämligen inte så bra eftersom jag hade en pojkvän ute i köket som spelade dator och skrattade och skrek som en galning när han pratade i skype med sina grabbar. Jag bad honom innan att bara stänga av skype eftersom han inte klarar av att vara tyst då, men det kunde han sa han. Så som en galning var väl o överdriva lite, men han förde alldels för mycket oväsen för att jag inte skulle kunna somna på två timmar och när jag äntligen efter en stund lyckas somna så vaknar jag med hjärtat i halsen av hans flabbande. = Ganska arg Elle.

Så det var väl därför jag vaknade förbannad imorse, slänger av mig täcket och stampar ilsket in på toan. På den sträckan märker jag hur yr och ont i magen jag har, men jag vet att jag måste till skolan för att jobba med projektet. fan. Sen hittar jag ingenting att dra på mig, kommer på att jag glömt göra iordning frukost dagen innan och efter att ha druckit ett glas med fil så upptäcker jag även att jag är sen till bussen. FAN. Springer ut och slänger igen dörren och som vanligt när jag är arg drar jag på hårdrock på högsta volym på iPoden.


Så ungefär så mår jag idag. skitdåligt och är skittrött. Allt är bara skit helt enkelt.

Borde väl slänga iväg en ursäkt i förväg till älsklingen för mitt heta temperament....

MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNDAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG.


Ja, vad ska man säga om den då? Kan ju börja med att helgen som spenderades hemma i enköping med familjen gick ALLDELES FÖR FORT. Blä. Det var ju alldeles najsigt, med grillning och vacker väder. Men så är det. Back to buisness. Idag hade vi en till föreläsning om sex och samlevnad. Börjar tröttna lite smått på att träna på att trä på kondomer, leka kondomsallad och göra värderingsövningar. Men tydligen får jag sluta tidigt idag eftersom jag är är klar med muntliga nationella i engelska, så det gör dagen riktigt värd faktiskt! Dessutom ska älsklingen och jag åka till tornby där jag ska shoppa på Ikea och han på biltema och sen ska vi storhandla käk.

Nästa vecka, på fredag så är det ju faktiskt så att jag och Isac har varit tillsammans i 4 år, minsann! Men eftersom mitt sommarjobb ska förstöra hela valborg med att lägga en utbildning klockan 8 på morgonen dagen efter så blir det inte mycket firande, varken av oss eller valborg. Bajs. Så jag lär väl sitta hemma med lilla tjockisen medan alla andra är ute och roar sig, men på lördagen ska i alla fall jag och älsklingen fira.

Annars så saknar jag mina två fina väninnor från Enköpingslandet oerhört mycket, och funderar på att kolla över mina slantar så att man knakse kan åka och hälsa på dem. Skulle vara så himla roligt! Synd bara att det kostar så mycket... Men får hoppas helt enkelt!



Var detta bra Jennie? (Hon bad nämligen om en uppdateringen)
I så fall ska jag fortsätta skriva på mitt tal till svenska nationella.......


Hejdå

Problem. Alla har vi dem. Stora som små, alla olika. För det är precis vad vi är. Vi föds och växer upp i olika förhållanden och med olika förutsättningar. Därför är problem aldrig något vi kan jämföra, för det som är jobbigt för mig kanske inte är jobbigt för dig. Men en sak har vi gemensamt. Och det är att vi har ett val. Vi kan välja, att antingen vara en del av problemet, eller en del av lösningen.

Problem är jobbiga. Och du har rätt att ha det jobbigt ett tag, känna att allt är hopplöst, och inte se ljuset i tunneln. Eller någon annan stans heller för den delen. Tycka synd om dig själv och kanske inte orka ta dig upp ur sängen. Det kan ingen ta ifrån dig. Men det finns en gräns för hur långt ner i skiten vi kan gräva oss. Och det är där man gör sitt val. Fortsätta gräva eller leta efter en väg ut. Leta efter ljuset i den där långa tunneln.

För det finns alltid en väg ut. Inte alltid en lösning, men en väg ut. Och den vägen kan ingen annan hitta åt dig, och den finns inte på eniro. Du måste hitta den själv. För allt sitter i ditt huvud, i dina tankar. Och de är viktigare än du tror. För i slutändan vilar allting på vilken inställning du har. Om du bara vill ge upp eller kämpa. Vara olycklig eller lycklig. Gråta eller skratta.
Ser du bara negativt på allt finns det ingen psykolog, vän eller förälder i hela världen som kan hjälpa dig. Du måste vilja, du måste ta dig i kragen och rycka upp dig själv för att komma någonvart. Det är inte förens du själv tar det steget, som du kan få hjälp.

Det vilar på dig. Ingen annan. Bara dig.

Tjosan hejsan! Tränade idag igen, och dog nästan på cupen! Haha, nej, eller jo, nästan. Det var såhär förstår ni, jag promenerar iväg och knyter på skorna, fyller vattenflaskan, och går in. Men möts inte av Maja som skulle leda idag, utan av Gunilla som egentligen kör Styrka/medel som enligt henne var bara liite mer styrska än vanligt, "-ni märker säkert ingen skillnad". MEN DET GJORDE JAG KAN JAG SÄGA. Herregud. var ju för fasen dubbelt så mycket mer styrka än vanligt, det tog liksom aldrig slut. Kändes som att benen skulle vikas och då hade vi inte kommit till "slutspurten" ens. MEN. Jag klarade det! Hur mycket jag än svettades, fick mjölksyra och nästan hallucinerade (Okej, viss överdrift) Så klarade jag det, och det kändes hur skönt som helst när det äntligen var över! Om man får skryta lite, så är jag faktiskt väldigt stolt över mig själv att jag har kommit igång och faktiskt har tränat 3 gånger i veckan i en och en halv månad lite drygt! (Ger mig själv en klapp på axeln)


Sedan dess har det inte hänt så mycket, Duschat och Isac hade lagat kyckling tills jag kom hem, så vi åt och tittade på Fourth kind. Bra film, men väldigt obehaglig. Tycker jag då, för jag tycker att det är obehagligt att man liksom aldrig kan få veta om det är sant, om ufon finns, och det är så jobbigt! Tycker jag alltså, haha. Men filmen var lite halv läskig faktiskt, så nu hoppar jag högt varje gång Isac skriker: MEN SKJUT DÅ FÖRIHELVETE!!!! och liknande saker. Tur att man inte ska sova ensam inatt, hehe.

Jag har lite skräp i min hjärna som behöver komma ut, så det kan hända att det kommer ett sånt där långt, moraliskt inlägg ikväll. Något att se fram emot alltså, haha.


Ciao

Bara ordet framkallar ångest. Men upp drog jag mig i alla fall, till skolandär vi hade en ganska värdelös föreläsning om homo/bi/trans sexuella. Visst, i högstadiet kan det väl kanske vara bra med såna här föreläsningar, men jag tycker att den var lite väl löjlig. Vi blev liksom anklagade att ha fördomar som vi inte har, och de ville lära oss saker som vårat egna förstånd redan klurat ut innan. För enligt dem så förväntar man sig att alla på en skola ska vara hetero bara för att det är en norm. Men vem gör det? Ja, såklart så finns det homofober, men jag skulle säga att majoriteten inte är det. Och såklart så är det jättehemskt att vissa blir mobbade eller misshandlade för att de är bögar/lebbar, men det beror på att människor tycker att folk som är annorlunda är läskiga, samma sak med tjocka, anorektiska, emos, fjortisar, och det går nog tyvärr aldrig att komma ifrån. Aja, vet inte om jag fick fram min poäng men va jag ville komma fram till att denna föreläsning inte gav mig någonting i alla fall.

Efter skolan så bar det av till introduktionsträffen för jobbet. Det gick bra, var där i en och en halv timme, fick info, lipper papper, skriva på papper osv. Så jag kom hem efter fem någon gång. Lagade lite mat, tjafsade lite på Isac för att han inte pratar med mig längre utan hellre med sina "grabbar" på skype, och nu har jag pluggat lite. Det där med killar alltså, att när de spelar verkligen måste sitta non-stop flera dagar i sträck, tycker jag är ganska tråkigt. Visst, jag sitter ju också mycket vid datorn, men jag har tid att gå ifrån och göra andra saker emellan åt, som till exempel att socialisera med min pojkvän. Men vad göra? Vill han inte så vill han inte...

Idag på bussen från skolan hände en jobbig grej. Det var ganska fullt på bussen, och så kommer det på ett till gäng som får stå i mittgången. Brevid mitt säte ställer sig en tant och LUTAR SIG PÅ MIG, så att jag måste hålla upp henne i varje kurva och känna mig jäkligt obekväm. Men det var inte det värsta, ni som känner mig vet att jag inte klarar av att känna hur andra människor luktar (förutom Isac) och när hon i princip hängde på mig så var det ganska svårt att inte känna någon lukt. Uäääk va illa till mods jag kände mig, fick nästan lite panik, men som tur var så skulle jag av på nästa hållpats och kunde hålla andan nästan hela vägen.

För er som tycker att jag är dum i huvet nu kan jag svara att jag är väldigt känslig för lukter, och har alltså väldigt svårt för äckliga lukter. T.ex. så håller jag alltid andan när jag möter och går förbi en människa för att inte riskera känna deras lukt, jag måste lukta gott när jag går och lägger mig och måste därför tvätta mig, sätta på deo och smörja mig med krämer och svettlukt ska vi inte prata om. Det är det värsta som finns och jag får ofrivilliga rysningar i hela kroppen av det.

Hoppas att ni antecknade det där! Have a good one.

Skäms ihjäl mig alltså. Jag är väl inte en sån människa? Jag som hade lovat mig själv att aldrig göra det, som har pratat hela tiden om att det är så jäkla dålig stil. Och så gör jag det själv? Herregud.

Ja, gårdagen började riktigt bra när vi firade Levi i trädgården med massa trevligt folk. Sen gick det bra utför. (Inte för att jag kommer ihåg så värst mycket men ändå) Usch. Mår dåligt bara jag tänker på det... Jag? Hur fan kunde jag? Om jag förtjänar något slags försvar så skulle det vara att det enda jag åt klockan 10 på morgonen var en skål med salladsrester. Men jag VET ju att man inte ska dricka så mycket när man har ätit så lite. Ändå så gick det som det gick. Åt helvete.'
I vilket fall så hamnade vi tydligen hos en tjej som heter Sabinas lägenhet. Och jag agerade partypooper. Tycker så synd om Isac som var tvungen att ta hand om mig, Nellie och cicci med för den delen, och om tjejen som bor där. Jävla skit rent ut sagt. Önskar att man kunde vrida tillbaka klockan och bara spola över det...

Isac tog med mig hem i alla fall, och jag grät hela vägen för att jag skämdes så mycket. Sen satte jag mig i duschen med kläderna på.

En jävla skandal skulle man kunna säga.

Och den här skandalen resulterade i två svullna knän, blöta kläder, en skamsen Elle och en bakfylla som heter duga. Och jag har inte klätt på mig än...


Jag citerar Isac: "Du är dålig Elle"

Men nu lämnar vi det och försöker gå vidare. Imorgon ska jag på min introduktionsträff angående jobbet. Känns inte allt för peppt just nu måste jag erkänna, men det gör ju iofs inget.

Nu ska jag försöka ta mig upp och ta en dusch. Utan kläder den här gången...

Först så måste jag bara fråga om jag har mina känslor på utsidan eller nåt? För igår hade jag en riiiiktigt dålig kväll, och det humöret satt i än idag (mest på grund av den där helvetiska opponeringen och lite annan skit) Och när jag kommer till skolan är det två lärare som tycker att jag ser lite bitter ut och frågar om något är fel. Syns det så jäkla bra? Fastän att jag inte sagt någonting om det.

Aja. Tillbaka till gårdagen då. Efter skolan blev det ett lite snedsteg med Moa och Erika till Donken för att käka lunch. (ajaj) Sedan shopade jag lite på lagerhaus och sedan tog jag en powerwalk hem från stan för att försöka gottgöra den här hamburgaren. Tränade också vid halv 6 och efter det gick det bara utför. Tror inte att jag har känt mig så stressad/pressad/hopplös/hjälplös på länge.... Orkar inte dra upp allt men det var jobbstrul, skolstrul, lägenhetsstrul och dessutom tror jag att jag har fått benhinneinflammation, tjoho.

Somnade sur och vaknade likadan, om än surare när jag såg det tråkiga vädret. Opponeringen gick bra om man ska tro Mattson, och jag sitter nu och väntar på min utvärdering. Känner mest att jag vill hem och grilla med Moa och Erika medans solen fortfarande är framme. Behöver verkligen lite avkoppling ikväll, så det ska bli himla trevligt!

Jag har bara så svårt att koppla bort jobbiga saker som jag måste göra, och nu har jag väldigt många bollar i luften. Nationella prov i skolan, utbildningar till extrajobb och sommarjobb, en hemsida som jag måste göra, träna, plugga till körkortet och jag vet inte vad. Lite jobbigt är det, men om jag bara får lugna ner mig lite så kommer allt kännas bättre!

Ni får ursäkta om det här blev alltför jobbigt att läsa, men en annan grej som jag tänkt på att jag börjar växa upp nu. På riktigt. Jag bor i lägenhet och måste hantera med allt va det innebär. Elräkningar, blommor att vattna och fönsterrutor att tvätta. Herregud, när blev jag hemmafru egentligen? Jag har ju inte fyllt 18 ens för sjutton! (Nästan ordvits, maha) , Jag har fått mitt första jobb, måste snart börja planera vad jag ska göra efter studenten och ska inom en snar framtid köpa och köra en egen bil. I och för sig så har jag valt allt det här själv, och jag klagar inte, men det har gått så fort bara. Jag tror inte riktigt att jag har fattat att jag istället för att prata med mamma om vilken min nästa Nalle ifrån Bukowski serien skulle bli, nu mera pratar om hur man lagar jansons frestelse och vilka blommor som är finast att ha på balkongen. När växte jag upp liksom?
Ett av de starkaste minnen jag har är från när jag och en kompis gick i trean och var på väg till matsalen och såg några äldre ungdomar, och jag sa: Undrar hur jag kommer vara när jag är 18?
Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att det skulle se ut såhär? (Även fast jag inte fyller 18 fören om några månader men ändå) Kan inte fatta att det har hänt så mycket under min korta livstid. Och jag ser riktigt fram emot vad mer den har att erbjuda!

Tjenixen!

Ska väl inte förstöra min blogg med lite orginalitet så jag berättar väl lite om min dag som vanligt!

Skolan var, ja, precis som den brukar (Om än lite långtråkigare eftersom Karin insisterade på att hålla ett 90 minuter långt föredrag om stiligurer) (Inte hade hon någon bra powerpoint heller) Men tack gode gud så slutade vi tidigt och då var det bara att fara hem till tvättstugan. Isac åkte till Rask så det har bara varit jag och Bajsen idag. Tog hand om tvätten, solade och drack kaffe (Vänta du Jennie tills du kommer hit och få uppleva den otroligt härliga känslan ;) )

Jaja. Drog och tränade vid 5. Var typ 10 pers där så det räckte precis till en ring runt ledaren, vilket jag tyckte var himla jobbigt. Gillar inte riktigt när man är så utblottad när man stånkar och stönar. Men jag kämpade på i alla fall, riktigt bra idag faktiskt. Men jag borde nog ätit något innan för jag vart lite snurrig och dan efter...

Kajsa ligger på golvet som vanligt och jag har duschat och lagat lite käk och ligge och kollar på Guldfeber med Erik och Mackan. Himla roligt, Erik och Mackan är några av de få människorna som jag kan skratta rakt ut till, de är så jäkla sköna!

Något annat som kommer bli skönt, eller mest jävligt gott, är när jag, Moa, Erika och kanske några fler ska grilla på fredag. Det blir fläskfilé, strips, sallad, tre såser, öl och massa annat gott! Längtar som fasen, mihihii!



Sådärja. En liten update om vad som försigår i mitt liv...


Tänkte ta upp en annan grej som jag kom och tänka på idag när jag såg min spegelbild i glaset när jag tränade. Nämligen min storlek. (Jag vet att jag tjatar, och att det är lite löjligt, men ändå)
Jag brukar liksom inte tänka på att jag är större än alla andra (Förutom när jag blir påmind av andra...) Så när jag ser mig på bilder, eller spegelbilder så blir jag ärligt talat lite chockad över hur stor jag är i jämförelse med de flesta andra. Det är jätteobehagligt, och jag blir alltid väldigt nedstämd när jag "upptäcker" de..
Jag menar, jag känner mig som en dum liten flicka typ, och så ser jag ut som en stor elefant. Ligger väl i top 10 på löjligaste i-lands problemen, men det kan vara lite jobbigt ibland.
När jag hoppar omkring eller dansar ser jag så himla klumpig ut, och jag har så svårt för att känna mig bekväm när jag inte kan göra samma saker som andra, typ sitta i folks knän. Jag vågar helt enkelt inte eftersom jag vet att jag är tung och de flesta personer skulle förmodligen försvinna under mig.
Nej, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Jag har så svårt för att koppla av, och ibland känns det som att folk till och med är rädda för mig!


herregud. vilka problem jag har. Jag vet att jag ska vara stolt över min längd och sådär, och det försöker jag vara. Men alla har väl sina weak moments? Tur bara att jag hittat en sån stark och manlig, haha, kille som kan hantera en tjej i stort paket! Isac måste på riktigt vara hur stark som helst för han brottar ner mig som om jag vore en liten skit, bär mig, kastar upp mig på axeln och försvinner inte när jag sitter i hans knä, haha. Och det är väldigt viktigt för mig, att jag inte behöver känna mig som en klumpig elefant när jag är med honom.
För med honom känner jag mig alltid bekväm, behöver aldrig skämmas eller oroa mig för min storlek, och det är nog en av de största anledningen till varför jag älskar honom så mycket, för att han älskar mig så mycket, precis som jag är. Och tycker att jag är vacker och snygg (Vilket jag inte riktigt förstår eftersom jag aldrig varit någon "snygg tjej") Men han får mig att känna mig så himla speciell, trots mina skavanker, och det är så otroligt skönt att känna att han alltid älskar mig, hur mycket i vikt jag än går upp, hur stor min rumpa än är eller hur sunkig jag ser ut. Och därför vet jag att vår kärlek verkligen är äkta, och det är därför vi aldrig tröttar på varandra som vissa inte verkar förstå hur. Om två veckor har vi varit tillsammans i 4 år, och aldrig, ALDRIG har jag känt att jag skulle vilja göra slut, tröttnat eller velat ha någon annan. Och enligt mig är det äkta kärlek, och jag är så tacksam över att jag har hittat den. (På första försöket dessutom, haha) Ja, nu ska vi inte bli sentimentala här... Men faktiskt, och på riktigt, så tror jag att han måste vara min själsfrände. hur annars kan man förklara det vi har?



Hoppsan hejsan. Vilket underligt inlägg. Från "idag har jag..." till massa klagomål till en kärleksförklaring till min pojkvän, haha. Menmen, kanske hittade ni något som var av värde att läsa. Om inte annat fick jag skriva ur mig lite, vilket alltid är skönt!

Men nu räcker det med tankar för idag, och så kör vi ett till program av guldfeber istället. Ha det!