-

Planer blir ofta åt helvete har jag märkt. Skulle ha partat ikväll och ha roligt, meeeen det vart inte så och det finns ingen som jag kan träffa, så jag ska sitta ensam hela kvällen i lägenheten. Roligt.
Jag blir så arg när det aldrig blir som man tänkt sig...


Och jag som tänkt försöka hålla mig så sysselsatt som möjligt, annars kommer jag bryta ihop. Jag känner mig så jävla ensam utan honom, har jag ingen att vara med så är det enda jag kan tänka på hur mkt jag saknar honom. Och det gör så ont. Jävla flippade känslor, jag hatar att jag aldrig kan ta det lika bra som han. Men jag klarar verkligen inte att vara ensam när det är såhär.
Såhär illa brukar det inte vara, nu får jag nästan panikångest, och jag hatar det!
-"Men det är ju bara ett litet tag kvar tills jag kommer upp ju"
2 och en halv vecka är inte ett litet tag, och jag kommer nog inte palla fler sådana här kvällar. Vad ska jag ta mig till....



Ja. Sådär. Grattis Ellinor, nu öppnade du den där lilla gluggen liiite för mycket igen. Kanske ska skaffa ett lås?


Fast å andra sidan så får jag skriva sån här skit här, och skalan läsare är nog inga rekordsiffror ändå.

Usch va pessimistisk jag är... Ni får ursäkta.