-

Hej igen, ni får ursäkta mitt förra inlägg, det låter lite själviskt såhär i efterhand... Men vad ska man göra när det känns så jobbigt? Efter att jag skrivit det och gått in på toa började jag heltplötsligt störtgråta, och det tog aldrig slut, så någotmåste det väl vara?

Bajsade i friluftsdagen idag eftersom jag måste jobba, pust.
Älsklingen ligger  bredvid mig i sängen och sussar så sött. Han är snäll han. Älskar mig trots mina brister, och känner mig nog bäst av alla vid det här laget. Klart, det finns saker som han inte har en aning om, men som person känner han mig bäst. Definitivt. Och jag älskar honom så, trots hans brister. För vi kompleterar varandra på något sätt, gör upp för varandras brister. Och det är så skönt att ha honom här, den enda tryggheten i min vardag nu när jag inte bor hemma längre. När jag tänker efter, vad skulle jag göra utan honom?....

På tal om att inte bo hemma längre måste jag än en gång tjata om hur mycket jag vill åka hem. För nu gör det ont, på riktigt. Och jag började nästa gråta när jag pratade med mamma i telefon, som sa att hon räknade dagar tlls jag kom hem, att det var det enda hon kunde tänka på. Älskade mamma! och Älskade pappa!
Åh, nu bränner det bakom ögonen igen......