-

Detta var nog den längsta natten i mitt liv...

Inatt gick det verkligen upp för mig. Han är borta. Han finns inte längre. Och ingen av oss fick en chans att säga hejdå.. Han bara försvann. Jag tänkte på Karin och Peter, på Mamma och Mormor... Det kändes tomt...
Usch, det är inte bra när mina tankar har fritt spelrum sådär...

Timmarna gick och till sist på morgonkvisten så somnade jag i mina egna tårar, drömde de värsta av drömmar utan en varm arm som höll om mig... Så jag vaknade igen, i mina egna tårar...

Jag vill aldrig vara så ensam igen.