-

Det är mycket på hjärtat nu. Men jag sitter i skolan och har inte tid eller koncentration att vräka ur mig allt...


Men jag kan säga en sak. Det går åt helvete just nu. Hur kan vi ha en sådan nedrans otur hela tiden? Vi har det jobbigt som det är just nu. Så snällla, snälla, vi vet att vi har valt detta själv, och vi kommer ihåg vad ni har sagt, men man kan inte alltid hålla upp till era höga förväntingar, till era krav. Pressen som ni sätter på våra axlar är faktiskt tung att bära. Och nu har vi "misslyckats".. Så varsågod, klaga och sucka så högt ni vill.

Allt vi behöver är bara lite stöd.

Men så fungerar det tydligen inte. Man ska klara sig själv, man får inte göra fel och hjälp är absolut ingenting man får fråga om.

Vi är trötta på att hela tiden vara tvungna att hävda oss, att hela tiden vara tvungna att bevisa att vi klarar det.

För när det kör ihop sig känner man sig så himla misslyckad, och man skäms.


Är det verkligen så det ska vara?