-

Tjenixen!

Ska väl inte förstöra min blogg med lite orginalitet så jag berättar väl lite om min dag som vanligt!

Skolan var, ja, precis som den brukar (Om än lite långtråkigare eftersom Karin insisterade på att hålla ett 90 minuter långt föredrag om stiligurer) (Inte hade hon någon bra powerpoint heller) Men tack gode gud så slutade vi tidigt och då var det bara att fara hem till tvättstugan. Isac åkte till Rask så det har bara varit jag och Bajsen idag. Tog hand om tvätten, solade och drack kaffe (Vänta du Jennie tills du kommer hit och få uppleva den otroligt härliga känslan ;) )

Jaja. Drog och tränade vid 5. Var typ 10 pers där så det räckte precis till en ring runt ledaren, vilket jag tyckte var himla jobbigt. Gillar inte riktigt när man är så utblottad när man stånkar och stönar. Men jag kämpade på i alla fall, riktigt bra idag faktiskt. Men jag borde nog ätit något innan för jag vart lite snurrig och dan efter...

Kajsa ligger på golvet som vanligt och jag har duschat och lagat lite käk och ligge och kollar på Guldfeber med Erik och Mackan. Himla roligt, Erik och Mackan är några av de få människorna som jag kan skratta rakt ut till, de är så jäkla sköna!

Något annat som kommer bli skönt, eller mest jävligt gott, är när jag, Moa, Erika och kanske några fler ska grilla på fredag. Det blir fläskfilé, strips, sallad, tre såser, öl och massa annat gott! Längtar som fasen, mihihii!



Sådärja. En liten update om vad som försigår i mitt liv...


Tänkte ta upp en annan grej som jag kom och tänka på idag när jag såg min spegelbild i glaset när jag tränade. Nämligen min storlek. (Jag vet att jag tjatar, och att det är lite löjligt, men ändå)
Jag brukar liksom inte tänka på att jag är större än alla andra (Förutom när jag blir påmind av andra...) Så när jag ser mig på bilder, eller spegelbilder så blir jag ärligt talat lite chockad över hur stor jag är i jämförelse med de flesta andra. Det är jätteobehagligt, och jag blir alltid väldigt nedstämd när jag "upptäcker" de..
Jag menar, jag känner mig som en dum liten flicka typ, och så ser jag ut som en stor elefant. Ligger väl i top 10 på löjligaste i-lands problemen, men det kan vara lite jobbigt ibland.
När jag hoppar omkring eller dansar ser jag så himla klumpig ut, och jag har så svårt för att känna mig bekväm när jag inte kan göra samma saker som andra, typ sitta i folks knän. Jag vågar helt enkelt inte eftersom jag vet att jag är tung och de flesta personer skulle förmodligen försvinna under mig.
Nej, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Jag har så svårt för att koppla av, och ibland känns det som att folk till och med är rädda för mig!


herregud. vilka problem jag har. Jag vet att jag ska vara stolt över min längd och sådär, och det försöker jag vara. Men alla har väl sina weak moments? Tur bara att jag hittat en sån stark och manlig, haha, kille som kan hantera en tjej i stort paket! Isac måste på riktigt vara hur stark som helst för han brottar ner mig som om jag vore en liten skit, bär mig, kastar upp mig på axeln och försvinner inte när jag sitter i hans knä, haha. Och det är väldigt viktigt för mig, att jag inte behöver känna mig som en klumpig elefant när jag är med honom.
För med honom känner jag mig alltid bekväm, behöver aldrig skämmas eller oroa mig för min storlek, och det är nog en av de största anledningen till varför jag älskar honom så mycket, för att han älskar mig så mycket, precis som jag är. Och tycker att jag är vacker och snygg (Vilket jag inte riktigt förstår eftersom jag aldrig varit någon "snygg tjej") Men han får mig att känna mig så himla speciell, trots mina skavanker, och det är så otroligt skönt att känna att han alltid älskar mig, hur mycket i vikt jag än går upp, hur stor min rumpa än är eller hur sunkig jag ser ut. Och därför vet jag att vår kärlek verkligen är äkta, och det är därför vi aldrig tröttar på varandra som vissa inte verkar förstå hur. Om två veckor har vi varit tillsammans i 4 år, och aldrig, ALDRIG har jag känt att jag skulle vilja göra slut, tröttnat eller velat ha någon annan. Och enligt mig är det äkta kärlek, och jag är så tacksam över att jag har hittat den. (På första försöket dessutom, haha) Ja, nu ska vi inte bli sentimentala här... Men faktiskt, och på riktigt, så tror jag att han måste vara min själsfrände. hur annars kan man förklara det vi har?



Hoppsan hejsan. Vilket underligt inlägg. Från "idag har jag..." till massa klagomål till en kärleksförklaring till min pojkvän, haha. Menmen, kanske hittade ni något som var av värde att läsa. Om inte annat fick jag skriva ur mig lite, vilket alltid är skönt!

Men nu räcker det med tankar för idag, och så kör vi ett till program av guldfeber istället. Ha det!