-

Först så måste jag bara fråga om jag har mina känslor på utsidan eller nåt? För igår hade jag en riiiiktigt dålig kväll, och det humöret satt i än idag (mest på grund av den där helvetiska opponeringen och lite annan skit) Och när jag kommer till skolan är det två lärare som tycker att jag ser lite bitter ut och frågar om något är fel. Syns det så jäkla bra? Fastän att jag inte sagt någonting om det.

Aja. Tillbaka till gårdagen då. Efter skolan blev det ett lite snedsteg med Moa och Erika till Donken för att käka lunch. (ajaj) Sedan shopade jag lite på lagerhaus och sedan tog jag en powerwalk hem från stan för att försöka gottgöra den här hamburgaren. Tränade också vid halv 6 och efter det gick det bara utför. Tror inte att jag har känt mig så stressad/pressad/hopplös/hjälplös på länge.... Orkar inte dra upp allt men det var jobbstrul, skolstrul, lägenhetsstrul och dessutom tror jag att jag har fått benhinneinflammation, tjoho.

Somnade sur och vaknade likadan, om än surare när jag såg det tråkiga vädret. Opponeringen gick bra om man ska tro Mattson, och jag sitter nu och väntar på min utvärdering. Känner mest att jag vill hem och grilla med Moa och Erika medans solen fortfarande är framme. Behöver verkligen lite avkoppling ikväll, så det ska bli himla trevligt!

Jag har bara så svårt att koppla bort jobbiga saker som jag måste göra, och nu har jag väldigt många bollar i luften. Nationella prov i skolan, utbildningar till extrajobb och sommarjobb, en hemsida som jag måste göra, träna, plugga till körkortet och jag vet inte vad. Lite jobbigt är det, men om jag bara får lugna ner mig lite så kommer allt kännas bättre!

Ni får ursäkta om det här blev alltför jobbigt att läsa, men en annan grej som jag tänkt på att jag börjar växa upp nu. På riktigt. Jag bor i lägenhet och måste hantera med allt va det innebär. Elräkningar, blommor att vattna och fönsterrutor att tvätta. Herregud, när blev jag hemmafru egentligen? Jag har ju inte fyllt 18 ens för sjutton! (Nästan ordvits, maha) , Jag har fått mitt första jobb, måste snart börja planera vad jag ska göra efter studenten och ska inom en snar framtid köpa och köra en egen bil. I och för sig så har jag valt allt det här själv, och jag klagar inte, men det har gått så fort bara. Jag tror inte riktigt att jag har fattat att jag istället för att prata med mamma om vilken min nästa Nalle ifrån Bukowski serien skulle bli, nu mera pratar om hur man lagar jansons frestelse och vilka blommor som är finast att ha på balkongen. När växte jag upp liksom?
Ett av de starkaste minnen jag har är från när jag och en kompis gick i trean och var på väg till matsalen och såg några äldre ungdomar, och jag sa: Undrar hur jag kommer vara när jag är 18?
Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att det skulle se ut såhär? (Även fast jag inte fyller 18 fören om några månader men ändå) Kan inte fatta att det har hänt så mycket under min korta livstid. Och jag ser riktigt fram emot vad mer den har att erbjuda!