-
Jag är lite löjlig. Satt och pluggade när det helt plötsligt brast och jag började tjuta. Och eftersom jag inte har någon att prata med skriver jag av mig här. Helt offentligt och grejer.
Idag pratade jag med min lärare Mattson, och det verkar som att lärarna haft någon jäkla konferens och kommit överens om att "ta ner mig på jorden", för hon tryckte fan ner mig ordentligt. "Du har alla chanser i världen att nå mvg men nu ligger du bara på vg" Har inte jag hört det från varenda lärare och som senare även hävdat att för att få ett mvg måste man minsann jobba lite. "Du har det för lätt för dig" "Du är jätteduktig och ambitiös men du har det för lätt för dig" "Ett mvg ska vara som grädde på moset och ingen dans på rosor" Herregud JAG VET. Ni ska bara veta hur dum jag kände mig när hon i princip hävdade "Du ska inte tro att du är så jäkla duktig" Vad det inte det ena så var det de andra, du måste dokumentera, diskutera och vara noggrann. Men (Ursäkta svordomarna) HUR I HELVETE kan det vara mitt fel att jag fick mvg i alla ämnen förra året? Nu tror ju alla att jag tror att jag ska få ett mvg bara sådär. Var dom nu fått det från...
Och så det här eviga tjatet om att jag vill ha mvg. Lite roligt det där att vad man säger till en lärare sprider sig som en jäkla löpeld till varenda en. "Du styrs av en yttre motivering och inte av en inre motivering" "Du strävar inte efetr att lära dig utan för att få ett betyg" Och visst, det kan väl stämma till en viss del. Jag strävar efter mvg eftersom jag vill göra så bra ifrån mig som möjligt. För vems skull vet jag inte. Lärarna ska ju såklart leka psykolog och hävda att jag strävar efter mvg för deras skull. Vad jag ska säga om det vet jag inte riktigt... Grejen är att jag är så sne i huvudet att jag inte kan vara stolt över mig själv om jag inte får mvg, för då vet jag att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig. Och hur äckligt det än låter så har jag alltid varit sån och det är inte så jäkla lätt att lära sig sänka kraven på sig själv när man väl byggt en jävla skyskrapa. Men lärarna verkar ju tro att jag inte bryr mig ett skit om att lära mig, men då kan man ju fråga sig varför jag då valt att plugga? DET ÄR VÄL KLART att jag vill lära mig. Men det känns ju liksom roligare när man får ett bevis på att man lärt sig och att man gjort det bra.
Men nej. Ganska roligt att man kan gå från att känna sig ganska nöjd med det man gör till att känna sig helt misslyckad. Så nu ska jag fanemej ligga lågt, och göra preciiiiiis som dom säger så får vi se om dom blir nöjda då.
Vart ju ett rätt långt inlägg om bara skolan, men det är väl den som känns jobbigast just nu. Även fast jag vet att jag har det bättre nä de flesta andra och lätt för mig och lalalalalala. Men nu snackar jag om mig här.
Sen så känns det inte så superkul att min sambo har undvikit mig och vårat hem ändå sen han kom hem från Sälen. Har bara sett till honom när det är dags att sova, och då ser man ju inte så mycket så att säga. Men han har väl sina skäl, synd bara att jag saknar honom så jäkligt.
Ibland blir pressen liksom förhård, och stressen för hög. Och jag har väl nått den nivån nu pga flera olika anledningar. Men detta räcker väl för den här gången. Man kan inte ta in hur mycket gnäll som helst på en gång.
Tack o hej.
Idag pratade jag med min lärare Mattson, och det verkar som att lärarna haft någon jäkla konferens och kommit överens om att "ta ner mig på jorden", för hon tryckte fan ner mig ordentligt. "Du har alla chanser i världen att nå mvg men nu ligger du bara på vg" Har inte jag hört det från varenda lärare och som senare även hävdat att för att få ett mvg måste man minsann jobba lite. "Du har det för lätt för dig" "Du är jätteduktig och ambitiös men du har det för lätt för dig" "Ett mvg ska vara som grädde på moset och ingen dans på rosor" Herregud JAG VET. Ni ska bara veta hur dum jag kände mig när hon i princip hävdade "Du ska inte tro att du är så jäkla duktig" Vad det inte det ena så var det de andra, du måste dokumentera, diskutera och vara noggrann. Men (Ursäkta svordomarna) HUR I HELVETE kan det vara mitt fel att jag fick mvg i alla ämnen förra året? Nu tror ju alla att jag tror att jag ska få ett mvg bara sådär. Var dom nu fått det från...
Och så det här eviga tjatet om att jag vill ha mvg. Lite roligt det där att vad man säger till en lärare sprider sig som en jäkla löpeld till varenda en. "Du styrs av en yttre motivering och inte av en inre motivering" "Du strävar inte efetr att lära dig utan för att få ett betyg" Och visst, det kan väl stämma till en viss del. Jag strävar efter mvg eftersom jag vill göra så bra ifrån mig som möjligt. För vems skull vet jag inte. Lärarna ska ju såklart leka psykolog och hävda att jag strävar efter mvg för deras skull. Vad jag ska säga om det vet jag inte riktigt... Grejen är att jag är så sne i huvudet att jag inte kan vara stolt över mig själv om jag inte får mvg, för då vet jag att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig. Och hur äckligt det än låter så har jag alltid varit sån och det är inte så jäkla lätt att lära sig sänka kraven på sig själv när man väl byggt en jävla skyskrapa. Men lärarna verkar ju tro att jag inte bryr mig ett skit om att lära mig, men då kan man ju fråga sig varför jag då valt att plugga? DET ÄR VÄL KLART att jag vill lära mig. Men det känns ju liksom roligare när man får ett bevis på att man lärt sig och att man gjort det bra.
Men nej. Ganska roligt att man kan gå från att känna sig ganska nöjd med det man gör till att känna sig helt misslyckad. Så nu ska jag fanemej ligga lågt, och göra preciiiiiis som dom säger så får vi se om dom blir nöjda då.
Vart ju ett rätt långt inlägg om bara skolan, men det är väl den som känns jobbigast just nu. Även fast jag vet att jag har det bättre nä de flesta andra och lätt för mig och lalalalalala. Men nu snackar jag om mig här.
Sen så känns det inte så superkul att min sambo har undvikit mig och vårat hem ändå sen han kom hem från Sälen. Har bara sett till honom när det är dags att sova, och då ser man ju inte så mycket så att säga. Men han har väl sina skäl, synd bara att jag saknar honom så jäkligt.
Ibland blir pressen liksom förhård, och stressen för hög. Och jag har väl nått den nivån nu pga flera olika anledningar. Men detta räcker väl för den här gången. Man kan inte ta in hur mycket gnäll som helst på en gång.
Tack o hej.
Kommentarer
Postat av: Anna
Men vilka rövar det finns Ellie! Ring mig snälla, du VET att du kan prata med mig, NÄR SOM HELST! Och jag slår vad om att Jenny har sin mobil på också, jag kan nästan lova det! Vi finns alltid!
Trackback
